Gör du saker, eller upplever du dem?
Jag och en vän var i London över påsk. Jag kände att jag ville se allt och vi promenerade mellan 25-30’000 steg per dag och vi såg verkligen mycket av de klassiska sevärdheterna: Parlamentet, Buckingham Palace, London Bride, Tower Bridge, Tower of London, Trafalgar Square osv.
Jag hade en mental lista av saker jag ville se för känna att jag “varit i London”. Det var en känsla som gjorde de här besöken till en to-do lista.
Visst var det fina saker att titta på, men vet ni två av mina bästa minnen? När kompisen säger: “Ska vi inte bara sätta oss i den här parken och äta glass?”.
Då stannade jag upp från mitt “görande” och började “uppleva” istället.
Kanske hade jag kunnat se något mer fysiskt objekt om vi inte gjort det, men skulle inte byta bort de två upplevelserna för det.
Den här känslan kring “görande” vs “upplevande” är något som växt fram sedan dess och som fortsätter växa inom mig. En känsla av att livet handlar inte om att “göra” så mycket som möjligt, utan att “uppleva” det.
Vad tänker du när du läser detta?
Hur ser du på “att göra” vs “att uppleva”?